Hur känns det?

Den klassiska sportfrågan som alla utövare får efter ett lopp. Jag har konstigt nog inte fått den så jag tänkte att jag ställer den till mig själv :).

Var det bara ett stort leende genom hela loppet eller var jag på väg att ge upp, var jag less, gjorde det ont? Ja det finns många liknande frågor som jag tänkte svara på här.

Kylan då? Ja, kallt så det förslog var det allt och frussen som en lort var jag innan start, fast den var väldigt snabbt övergående, så fort vi började gneta upp för första branten så var frusenhet ett minne blott.

Backen då? Ja den var sjukt tung att ta sig uppför trots att jag ju använde mig av stavar. Hade absolut inte klarat av loppet utan dessa! Inte en chans! Första varven gick rätt bra, backen gick bra att streta sig uppför med hjälp av stavarna, jag hade en enorm hjälp av min P90X-träning. Jag har hunnit bygga upp bra med styrka i överkroppen som gjorde att jag verkligen kunde utnyttja stavarna. Sen hade jag hjälp av mitt guldfiskminne, på väg upp för backen, tanke: orkar inte ett varv till!! Så fort jag kom upp och hade joggat tre steg så hade jag glömt det jobbiga. Praktiskt!!

Ont då? Ja, högerfoten hade jag tyvärr ont i mer eller mindre under hela loppet, men jag börjar vänja mig vid det så det funkar. Sen ungefär i mitten av loppet så fick jag ont i höger armbåge, varje staktag smärtade, men eftersom man som ultralöpare är van vid smärta här och där så lät jag det bero och efter några varv så gav det ju med sig också. Sista två varven hade jag riktigt ont i höger hälsena och det smärtade än mer då jag gick hem direkt efter loppet. Men det var nog allt, smärtan kommer och går, det vet jag och det ingår liksom i paketet då man springer lite längre tuffare lopp och stör mig inte märkbart.

Less då? Nej, egentligen inte, ok de knäppa tankarna på väg upp, men det var inte så att jag kände att jag ville ge upp. Sista fem varven var tunga, då var jag lite less men då var det liksom nedräkning och tankar som att bryta slog mig aldrig!

Men nu då? Nu idag ett par dagar senare så har jag fortfarande grym träningsvärk i benen, rumpan, vaderna och utsidan av höftböjaren. Varje steg känns, jag har fortfarande känningar i höger hälsena men tror det kommer att lägga sig väldigt snart. Under höger fot har jag en markant smärta, under trampdynan liksom, fast även det tror jag lägger sig om någon dag.

Såå egentligen har jag kommit i stort sett helskinnat ur äventyret och tog redan idag upp träningen med P90X igen och imorgon tänkte jag springa igen.