Jag är lite arg…

Jo, så är det faktiskt, jag är lite arg och lite rädd. Jag är arg på TSM, japp ni läser rätt. Men varför är jag det då? Jag gillar ju att springa med dom, jag gillar konceptet, ledarna och kompisarna. Ja, jag gillar det ju, men varför är jag då arg?  Fast mest arg är jag förstår på att jag känner mig orolig för det här, TSM gillar jag ju faktiskt!!

Jo, förra veckan när det var run-off så bestämde jag mig för att springa med 4.00-timmars gruppen. Det kändes lite tungt då för att de hade flyttat om lite så att den gruppen sprang sist av de snabbare grupperna, istället för som tidigare först av de långsammaste. Nåja, jag tänkte att jag får väl bita i och så får jag väl släppa gruppen om det skiter sig. Då trodde jag att det var en tillfällighet att de hade lagt grupperna på det viset.

Idag kollade jag hur det skulle vara på söndag, vilken sträcka vi ska springa och upptäcker att det är samma (o)ordning i grupperna på söndag också. Det vill säga 4.00-timmarsgruppen kommer att ligga sist av de snabbaste grupperna. Nu funderar jag på om det kommer att vara så?

Det sätter i så fall lite käppar i hjulet för min planering. Jag hade ju tänkt att springa med 4.00-timmarsgruppen i år och kände mig rätt trygg med att springa i den med vetskapen om att alltid kunna släppa gruppen och “halka” tillbaka ner till de långsammare om det skulle behövas. Med den vetskapen skulle jag kunna gå ut hårt varje gång.

MEN om det nu kommer att vara så att 4.00-timmars gruppen ska springa sist bland de snabbare grupperna så innebär det att jag inte kan vela… Jag måste bestämma mig för att ORKA springa hela passet i den gruppen. Nu känns det lite läskigt, jag vet att den gruppen egentligen är lite för snabb för mig. Springer jag där så kommer jag, för det första hela tiden vara sämst, långsammast och ha det riktigt spyjobbigt, jag kommer ibland att behöva släppa gruppen eller sinka den. Det känns inte bra!

Hur ska jag nu göra?