Återhämtningsjogg

Skulle ha sprungit terräng med SSC idag men de hade något event idag så det blev tyvärr inte något. Ser annars fram mot onsdagarna här i höst där det kommer att bli mörkerlöpning i terrängen, något som är helt främmande för min del. Men jag tror att det kommer att utveckla in löpning jättemycket.

Istället blev det idag återhämtningsjogg runt Hammarby sjöstad och Dannvikstull. Jag bestämde mig för att köra samma upplägg som jag gör när jag kör långpass. Det innebär uppvärmning tio minuter i zon 1 och därefter resten av passet i zon 2.

Passet kändes bra och i siffror blev det så här:

Sträcka	8,26 km
Tempo	6,19 min/km
Puls	138/157

Spring i benen!!

Efter tre dagar av ofrivilligt träningsuppehåll så kunde jag idag äntligen knyta på mig skorna och ge mig ut i den kyliga höstluften för ett härligt löppass. Passet som idag bestod av löpekonomi/snabbpass gick långt över förväntan och jag blir fortfarande så där barnsligt lycklig när jag märker att benen och huvudet är enat.

Passet idag skulle som sagt vara ett snabbdistanspass eller löpekonomi som det står på den planering som jag har fått från Skogen. Jag gjorde som förra gången jag körde den här typen av pass, jag delade upp passet i olika pulszoner enligt de zoner som jag också fått från Skogen.

Första delen bestod av tio minuters uppvärmning i zon 1, vilket innebär löpning med en puls under 130. Det här är verkligen hur lätt som helst, speciellt med tanke på att första dryga kilometern hemifrån består av nedförslut. I slutet av uppvärmningen började pulsen gå upp mot 130 och till och med peakade över någon gång då och då, så när det var dags efter tio minuter att gå över i zon 2 så var övergången helt naturlig.

Del två var sedan att ligga i zon 2 i tolv minuter. Zon 2 innebär löpning med en puls mellan 130 – 150. Det här är lite av en mellanfas innan jag går över i den riktigt snabba delen. Det kändes bra att ligga här och jag blir lika förundrad varje gång jag ligger i den här zonen och inser att det är här jag ska ligga på mina långpass, jag tycker att jag kan hålla en relativt hög fart i zonen. Efter de här ganska lugna tolv minuterna var det då dags för nästa temphöjning.

Del tre innebär löpning i zon 3, vilken innebär att pulsen ska ligga mellan 150 – 165. Här får jag verkligen jobba med att löpa på, jag kan inte ligga och bara “springa lite” utan måste jobba med armarna, med steget, med frånskjutet, tänka på hållningen och andningen, här är det faktiskt ett rätt hårt arbete som krävs för att ligga här och löpa. Jag inser också att jag kan hålla ett rätt högt tempo och ändå hålla mig under 165 i puls. Det går relativt bra den första kvarten sen börjar det kännas rätt jobbigt. Här inser jag att jag får jobba rätt mycket mentalt förutom jobbet att föra kroppen framåt. Tycker att benen börjar kännas rätt tunga och får intala mig att “allt sitter i huvudet, i benen finns det ork”, jag hör både Mia och Staffans tidigare peptalk i huvudet när jag löper på och det för mig framåt och jag kör på hela vägen ända tills dess att de planerade 20 minuterna är avverkade. Och jag är så jäkla nöjd…Fasiken vad stark jag känner mig. Klappar mig själv på axeln, slår av på takten för att gå ner i nästa sekvens.

Nästa sekvens är löpning i zon 2 igen, även nu i 15 minuter och nu som början på nedvarvningen. Det härliga här är att efter den tuffa sekvensen i zon3 så behöver jag inte börja gå, jag slår bara av på tempot och vilar i det, det är framsteg. Jag slår av rätt rejält på tempot och ligger nu närmare 7.00 tempo för att få ner pulsen i zon 2, det tar några minuter innan jag är där. Sen börjar jag att springa mer på känsla och inser efter ett tag att, den känslan faktiskt gör att jag kan ha samma låga puls i tempon strax över 6.00 tempo som strax under 7.00 tempo, då steget i det snabbare tempot blir mer naturligt. Efter dessa 15 minuter i zon 2 är det egentligen dags att gå ner i zon1 men jag känner absolut inget som helst behov i att lägga mig i ett ännu lägre tempo så jag ligger kvar i zon 2 passet ut.

När jag kommer hem och kollar resultatet får jag nästan nypa mig när jag inser att jag har kört över 13 km med ett snittempo på 6.13, det är nästan magiskt!!!

Så här blev passet:

Del	tid	sträcka	puls	tempo
zon 1	9.19 min	1.49	120/133	6.16
zon 2	12 min	1,98	147/154	6.04
zon 3	20	3,63	162/168	5.31
zon 2	15	2,23	151/166	6.44
zon 2	24.09	3.87	153/162	6.14
Totalt	81.45	13.14	150/168	6.13

Träning vecka 41

Veckan började fantastiskt bra men slutade med sjukdom. Hela helgen, som jag hade planerat att köra åtminstone tre pass blev jag liggandes hemma med värk i kroppen och magen och sjukt trött. Så här blev det till sist.

Måndag	Vila	Genomfört
Tisdag	Löpekonomi	Körde idag träningen med IF Linnéa. Fartlek stod det på programmet och det blev ett riktigt skoj pass bort till rålis, sen fartlek där och hem igne.
Onsdag	Klättring	Genomfört, klättring med Ingela på Karbin.
Torsdag	Löpning	Genomfört, löpskolning och löpteknik med IF Linnéa
Fredag	Vattenlöpning	Genomfört, vattenlöpning 45 minuter på Eriksdalsbadet.
Lördag	Löpning 1-2 tim	Ej genomfört, mådde väldigt dåligt och blev kvar i soffan.
Söndag	Långpass 2-3 tim	Ej genomfört, mådde inte bättre, orkade ta mig ut och handla mat, men det var allt.

A day off

Idag blev det inte alls som jag hade tänkt mig. Konferens på jobbet igår innebar lite för mycket alkohol och på tok för lite sömn. Ovanpå detta en enorm träningsvärk efter löpskolningen i torsdags gjorde den här dagen till en träningsfri dag.

Känns faktiskt inte bra alls!!!

Träningsvärken flyttade nog på sig en aning

Har ju haft grym träningsvärk sedan fartleken i tisdags och det bästa botet mot träningsvärk brukar ju vara att träna lite mer.

Det gjorde jag igår kväll. Jag tror också att det funkade att den träningsvärk jag hade har blivit lite bättre. men vad jag är fullkomligt övertygad om är att jag nu kommer få träningsvärk på en massa nya ställen. Härligt eller hur!! Det är ju tecken på att träningen verkligen har givit resultat eller?


Igår var det som sagt träning på Zinken. Daniel hade satt ihop ett superroligt pass med med en massa nyttiga övningar, löpskolning, löpteknik och styrka stod på schemat. Det var allt från att hoppa på ett ben, till indianhopp, spurter, startträning, armhävningar, tåhäv och sist men inte minst så utmanade vi varandra på plankan.

En bra klätterkväll

Hängde på Verket ikväll med Ingela, var aningen omotiverad till att börja med, men tror främst på att det berodde på att jag böt ut eftermiddagens mellanmål mot en kanelbulle.... Not clever!

Ikväll körde vi lite tyngre än vi brukar, tyngre på så vis att vi körde både högre grader (5c - 6a) och en del överhängande. Det gick riktigt bra och vi var starka ikväll, kunde till och med köra flera överhängande leder på varandra utan mellanvila. Det bygger!!

Vi slutade kvällen med att köra i tunneln (man klättrar i stort sett upp och ner). Det ska vi avsluta varje klätterpass med. Köra i tunneln tills vi "ramlar ner", kanske fyra gånger för att bygga upp styrkan. Ikväll körde vi inte fyra gånger utan mest bara provade på den ett par gånger och tog beslutet.

Fartlek i rålis

På schemat idag stod det att jag skulle köra löpekonomi, men jag körde fartlek med IF Linnéa istället. Tänkte att det kunde vara trevligt med sällskap på rundan och så hade vi möte efter träningen idag.. Ibland får man faktiskt lägga om träningen lite, och jag tänkte att fartlek är ju också lite löpekonomi.

Jag var faktiskt rätt nervör inför träningen idag. Jag är så van vid att inte orka och att alltid vara den som ligger sist långt bakom övriga och just nu är jag väldigt osäker på formen. Och jag vill verkligen inte ligga där bar, jag vill vara offensiv och orka och ligga på. Idag funkade det, jag var på, jag körde järnet, jag orkade!!!

Vi sprang från Zinken bort mot rålis i ett tempo som hade varit tufft för några månader sedan, idag var det en liten kakbit att hänga med. Väl i rålis så körde vi fartlek i form av jägarmasch, det innebär att man springer på två led och de som är sist spurtar förbi ledet på utsidan tills de kommer först. Då saktar de in och joggar lugnt igen och det är dags för nästa par att anta spurten. Riktigt roligt idag, jag hade så mycket spring i benen så spurtarna var helt underbara. Vi körde den här typen i 13 minuter. Då tappade jag min klocka (efter en liten sammanstötning med en tjej) och stannade för att leta och tappade tempo. Men jag kände också att 13 minuter med ett antal spurtar var rätt lagom för min otränade kropp. Jag var nöjd med passet och joggade tillsammans med Linda och Eva tillbaka mot Zinken.

För att få ihop ytterligare lite mängträning så joggade jag hem från Zinken efter mötet. Jag hade en rätt stor otymplig ryggsäck på mig, så det var lite knökigt. Säkert bra att träna på att springa med lite börda, det stärker och härdar mig :-).

Träning vecka 40

Genombrott!!! Mitt första fartpass på väldigt länge, om man bortser från de taffliga försök till tävling jag har försökt mig på under hösten. Fredagens pass kändes väldigt bra. Inom kort kommer jag också att få mitt nya program från Skogen. Det ska bli väldigt spännande och jag ser fram mot att börja köra på seriöst nu.

Måndag	Transportlöpning hem från jobbet	Genomfört, joggade hem från jobbet, kändes riktigt bra, ska försöka få in transportlöpning lite då och då. Tips om transportlöpning
Tisdag	IF Linnéa, Vattenlöpning	Genomfört, nytt inslag i min träning, initierat av Fredrika, men det kommer att återupprepas. Riktigt skoj och bra alternativträning.
Onsdag	Laktattest Klättring	Genomfört, test hos Skogen Ingen klättring, Ingela fick förhinder
Torsdag	Löpning, kvalitet	Vilade idag
Fredag	Vila	Löpekonomiträning, körde löpning i ökade pulszoner, kändes bra, härligt med fart!!!
Lördag	Kort snabbdistans eller klättring	Klättrade på Karbin med Ingela. Mängdade, blev nog runt 15 rep
Söndag	Långpass SUM-banan	Genomfört delvis. Ingen promenad ingen SUM-bana men väl ett varv på Hällas milspår. tillsammans med jogg dit och hem blev det nästa 20km. Rätt ok.

Härlig terränglöpning

Den här dagen blev inte alls som jag hade tänkt mig och planerat tidigare i veckan, men det blev ändå väldigt väldigt bra.

Tanken var först att jag skulle gå med SUM-gänget, promenad från Björkhagen och ner på Sörmlandsleden och följa den, en sträcka av totalt 42 km. Men efter passet jag hade i fredags då det kändes så vansinnigt bra så ville jag inte promenera, jag ville springa. Alternativet då var att haka på det gäng som faktiskt skulle springa sträckan, åtminstone de första 35km. De skulle hålla 6.00 tempo, alldeles för fort för mig men men. Man måste ju få försöka.

Jag joggade iväg hemifrån ner mot Björkhagen, drog iväg strax efter elva då vi skulle börja halv tolv. Det var knappt två km ner dit. Tyckte att benen kändes aningen tyngre än i fredags, inte samma klipp i steget som då, men tänkte att sånt brukar ju släppa när man har fått jogga ett par km.

Mötte upp det här glada gänget vid T-banan och vi joggade iväg. I sexminuterstempo, till att börja med sen ökade de till runt 5.30-5.45. Jag kände nästan på en gång att det här kommer inte att funka så efter en kilometer så tackade jag för sällskapet och fortsatte min jogg mot Hällasgården. Tänkte att milspåret där fick bli en lagom utmaning.

Det var det, jag joggade runt, tog det lugnt i uppförsbackarna, försökte att hålla god fart nedför och på de flacka partierna. Även fast det inte gick så där fasligt fort idag så kände jag ändå att kroppen beter sig annorlunda. Exempelvis när jag tar mig uppför en backe, när jag kommer upp och är jättetrött så kan jag ändå fortsätta att jogga, och återhämta mig under joggen, det var helt omöjligt tidigare. Något som jag också upplever annorlunda och som jag inte har en aning om varför det är så, är att jag blir trött i baksidan på låren och att det är där som jag kan förnimma lite mjölksyra känning. Tidigare så har det alltid varit vaderna som har tagit stryk, mjölksyran har bränt i vaderna och gjort det omöjligt att jogga.

Summa sumarum så var passet väldigt roligt, riktig skoj att springa i terrängen nu när kroppen svarar och det funkar att springa på lite. Den här rundan måste jag absolut ta igen!!

Passet i siffror:

Total tid ute:	3 timmar
Tid aktiv löpning:	2 timmar 35 minuter
Distans:	19.53km
Tempo:	7.58min/km
Puls:	143/163

Första kvalitetspasset på väldigt länge!!!

Hela dagen idag så har jag bara längtat efter att få sätta på mig joggingskorna och få ge mig iväg ut och kuta, har haft en sådan lust till löpningen så det har känts helt galet. För idag så hade jag bestämt mig för att jag skulle köra! Köra på i ett betydligt högre tempo än jag gjort på säkert ett par månader, så oerhört nyfiken på hur det skulle kännas.
Edit: Jag kom på att jag ju sprang backpass för en vecka sen...

Min tanke var att jag idag inte skulle bry mig om att fästa mig vid tempot utan bara gå på puls och känsla, inte backa, inte hålla tillbaka. Jag ställde för första gången in Mr Garmin på att hjälpa mig att hålla pulsen och då gå efter de pulsvärden som jag fått från Skogen. Mitt mål var att följa detta:

• 10 minter i zon 1 (under 130 i puls)
• 12 minuter i zon 2 (130 - 150)
• valfri tid i zon 3 (150 - 165) här tänkte jag gå helt på känsla, köra så länge det kändes ok
• Nedvarvning

Första biten är lite kuperad så då gick pulsen upp lite högre än tänkt men den sjönk så fort det bar av nerför igen. När klockan markerade att fem minuter hade gått var dags för att höja tempot. Jag ökade rätt bra och ändå så höll jag mig under 150 i puls, det var först när det började gå lite uppför som jag fick upp pulsen så att den slog i taket. Det kändes bra att ligga i den pulszonen och jag tyckte att jag höll ett rätt bra tempo. Inser sedan att det är i den här zonen som jag ska köra mina långpass sen. Jäkla skillnad mot den vanliga 7.30-lunken.

Tolv minuter senare var det dags för att öka tempot ytterligare ett snäpp för att hamna i det tempo där jag ska köra mina löpekonomi-pass. Nu kändes som om jag hade riktigt bra fart. Jag passerade en man som joggade och han till och med kommenterade bra tempo det där. mmm svarade, log och kutade vidare, då hade jag hållt det tempot i ca fem minuter och tänkte att tio minuter i det här tempot får räcka som ett första snabbdistanspass. Jag hade inte några som helst problem att hålla tempot tiden ut. Jag fick inte någon gång mjölksyra, kände mig lite tung i benen i slutet av tempoperioden men absolut ingen syra. Vad som däremot slog mig var att skillnaden mellan att lunka som jag brukar och springa i det här tempot är att man verkligen måste tänka på att hålla tempot uppe, att jobba med steget och drivet, men fan va kul det var!!!

Så här blev resultatet av mitt första helt underbara kvalitetspass:

Uppvärmning	10 min	1.43km	7.00 min/km	126/137
Snabbare tempo zon2	12 min	2.06km	5.50 min/km	147/158
Snabbdistans zon3	10 min	1.86km	5.23 min/km	163/169
Nedvarvning	17 min	2.6km	6.32 min/km	159/170
Totalt	49 min	7.95km	6.10 min/km	150/170

Resultat laktattestet

Nu har jag fått mina resultat från Skogen och jag är så fantastiskt glad och lycklig över resultaten.

Först en kort resume: jag har egentligen sedan i somras mått ganska dåligt men fick först i slutet på augusti svar på varför. Det var kraftigt sänkta blodvärden och låga järndepåér som var problemet. Jag har nu ätit järntabletter i fem veckor och har under den här tiden bara softjoggat med en puls på runt 140 och lägre. Det var länge sen nu som jag körde ett regelrätt kvalitetspass så jag har ju inte direkt någon fart i kroppen.

På testet idag så började vi som vi gjorde förra gången med uppvärmning i 7.30 tempo i 11 minuter. Sedan så började vi köra första intervallen i det tempot och ökade sedan stegvis. Redan här så var indikationen på att mina resultat skulle bli klart över förväntan, pulsen var lägre än vid första testet (test nr 2 bortser jag helt från). Vid det första testet så körde vi intervaller upp till 5.30 tempo, då var pulsen så pass hög att det inte gick att gå vidare. Idag när jag körde intervallen i 5.30 tempot så sa Christer att jag får nog plåga dig med en intervall till, då började mina smilband att åka upp (de har inte åkt ner ännu kan jag säga). Jag hade då en puls på 155. När jag sedan körde intervallet i 5.00 tempot så gjorde jag det utan något egentligen större problem, vilket bara det är helt fantastiskt.

Den blå streckade linjen är från testet i början av juni och den

röda heldragna är från dagens test.

Värt att notera på grafen här ovan är:

• Det högre laktatvärdet vid den första markeringen vid 7.30 tempo. Det högre laktatvärdet är förmodligen ett resultat av att jag har väldigt dålig löpekonomi vid det här tempot, alltså inget bra tempo att ligga och jobba länge i.
• Observera att vid testet i juni slutade vi testet vid 5.30 tempot. Vid dagens test fortsatte jag till 5.00 tempo för 5.30 räckte inte för att få tillräckliga värden.
• Min 4.00 mmol gräns ligger strax under 5.00 tempo, kanske runt 5.15 eller liknande, det är vid de här värdena som jag skulle kunna springa ett marathon på. Helt galet eller hur!!

Jag väntar nu på att få mitt nya program för de närmsta sex veckorna. Det ska bli så galet kul att börja träna seriöst efter program nu igen. Jag är lite trött på att mysjogga.

Nu jäklar nu kör vi!!!!

Det här ser bra ut...

Var idag och gjorde ett nytt laktattest på Sport Support Center. Det var det tredje testet som jag har gjort nu, varav nummer två gjordes då jag hade rätt kraftig blodbrist. Så den bestämde Christer att vi skulle sätta inom parantes, den var så långt ifrån sanningen.

Dagens test gav positiva resultat. Jag har ännu inte fått siffrorna från Christer och det nya programmet, jag återkommer om det när jag får dem.

Jag bara vill säga att det ser bra ut... Riktigt bra :).

Vattenlöpning

Idag var det dags för ett nytt moment i min löparkarriär igen, det var dags att prova vattenlöpning. Innan helgen, då vi pratade även om det här så hade jag en "klar bild" över vad vattenlöpning var för något.

Jag har verkligen funderat på det här med vattenlöpning då jag har hört från många att det ska vara ett bra sätt att få in mer träning utan att öka skaderisken. Vilket jag ser som mycket viktigt framöver då jag behöver öka min träningsmängd rejält med tanke på mina mål nästa år. Vad jag framför allt funderade på var, var i bassängen som man skulle utföra det här med vattenlöpning, jag vet ju att det är rätt djupt i en simbassäng så... hur skulle man då kunna springa. Jag såg framför mig att den där västen som man hade på sig var någon form av tyngd för att man inte skulle flyta upp och att man sprang på botten av bassängen. Jag var rätt säker på det här till och med. Fredrika fick sig ett gott skratt och förklarade att västen var till för att flyta inte för att sjunka. Och man springer inte på botten utan i vattnet, typ som man trampar vatten.... Ok... jag fattar.

Idag så hade Fredrika anordnat ett pass i Eriksdalshallen istället för löpning utomhus och vi var tio stycken nyfikna som kom dit. Fredrika började med att se till att vi inte satte västen upp och ned vilket var rätt lätt att göra, sen hade hon ett kortare teoripass. Där förklarade hon hur vi skulle använda kroppen, benen skulle gå rak upp och ned ungefär som en symaskin och armarna behövde vi inte bry oss om så mycket det skulle komma naturligt. Sen skulle man hålla kroppen ganska vertikalt i vattnet och man rörde sig bara väldigt lite framåt. Bra att tänka på var att försöka hållen en ganska bra frekvens i trampandet. Pulsen är inte lika hög som när man löper och det beror på att vattnet trycker upp blodet till övre delen av kroppen så att hjärtat behöver inte pumpa så hårt för att få ut det till kroppen. Det finns vidare lite olika typer av pass som kan köra, långpass; ligga och nöta 90 minuter eller längre, intervaller; köra 10 sekunder i supersnabbt tempo och sedan varva ner med två minuters lugnare tempo. Vi körde intervaller idag.

Det här får bli ett återkommande inslag, kanske kan vara bra att få in det någon gång varannan vecka eller så, kul var det i alla fall!!!

Vecka 39

Den här veckan blev till skillnad mot den förra en vecka med väldigt lite mängd. Jag var lite sliten i kroppen efter förra veckans långpass plus att helgen skulle bli lite tuffare, därav ingen löpning under veckan.

Måndag	Vila	Möte idag så ingen träning
Tisdag	IF Linnéa, intervaller	Kände mig rätt sliten så jag hoppade över löpningen och körde istället ett pass ashtanga yoga
Onsdag	Klättring	Klättrade med Ingela på verket.
Torsdag	Kort distans	Vila, packning inför Åra
Fredag	Vila	Vila, 8 timmars bilkörning upp till Åre. Vila... nja...
Lördag	Långpass, fjälllöpning	Sprang runt Åreskutan, 22km i riktigt tuff terräng.
Söndag	Backlöpning	Backintervaller i en slalombacke. Tufft och jobbigt men härligt med ett riktigt kvalitetspass.

Transportlöpning

Snorkfröken har skrivit en serie inlägg som handlar om transportlöpning. Transportlöpning är när man tar sig löpandes till och från jobbet. jag blev så himla inspirerad av hennes inlägg så nu i morse så packade jag min ryggsäck med träningskläder för att sen jogga hem.

Jag tog ett rätt rejält mellanmål på eftermiddagen, bestående av avocado, keso, kalkon och lite druvor, för att ha energi till löpningen. Sen tog jag på mig träningskläderna och gav mig iväg när klockan var närmare halv sju. Första kilometern drog jag på mig grym mjölksyra, antagligen en svit efter gårdagens tunga backpass. Då trodde jag inte att jag skulle fixa att jogga hem. Jag tog det extremt lugnt och efter den första tunga kilometern så släppte det och det var hur skönt som helst att jogga.

Det började skymma då jag sprang och vyn över Stockholm i skymningen när man springer över Västerbron helt helt magisk. Löpningen flöt på bra hela vägen hem, hade inga problem att springa uppför backarna, något som jag fortfarande är helt lyrisk över. Jag valde att springa i stort sett den kortaste vägen hem och det blev rätt precis nio kilometer. En lagom sträcka som borde gå att få in rätt ofta.

Fjälllöpning när den är som bäst

Viken helg det har varit!! Blev medbjuden upp till Saras stuga i Tegefjäll i Åre och tackade självklart JAAA. En helg fylld med träning tillsammans med ett gäng härliga tjejer, bloggare och träningsnördar även de, går ju bara inte att motstå.

Bilturen till och från Åre var inte speciellt jobbig någon gång, vi hade massor att prata om och det ena intressanta ämnet avlöste det andra. Det var diskussioner om träningskläder, träningsskor, vilket lopp som har varit det absolut bästa alla kategorier, drömlopp framöver, kost, mitkondrier, storlek på hjärtsäckar, lärt mig att "man inte springer på botten av bassängen när man vattenlöper..." och mycket mycket mer. Det var minst sagt en både trevlig och lärorik resa.

Ultrababesen Ultraschmultra, Funrun, Träningsglädje och KarinTri

Lördagen var vigd till fjällöpning. Vi diskuterade lite runt olika leder och kom fram till att 27km runt Åreskutan skulle bli perfekt. Efter en skön och lugn förmiddag så gav vi oss iväg någon timme före lunch upp mot Ullånger där leden startade. Vi hade kunnat utgå från Åre också men då hade starten bestått i två kilometer rätt tuff stigning, vilket skulle ha resulterat i en massa oönskad mjölksyra redan från start. Vi parkerade bilen och började knata upp i liftspåret upp mot starten av leden där vi så smått började jogga. Vädret var... som det var. Mulet, fuktigt och till och från en och annan regnskur, rätt blåsigt och... helt underbart!!!

Underlaget var varierande, allt från gräs och grus, till myrmarker och rena lerbaden. De senare underlagen förekom mer frekvent än de tidigare. Det stod i beskrivningen att det fanns något vattendrag som man var tvungen att passera. När vi kom fram till "vattendraget" så försökte vi en stund att hitta en "torr" väg över men det slutade med att vi alla plumsade ner i bäcken med skor på och bara gick på. Då var ribban satt, sen fanns det inga ställen längre som man inte kunde forchera. Det visade sig också att det var vattendrag att vada över mest överallt så det var bara att kliva på.

Fjällturen gav förutom mersmak även insikt i att jag måste utöka min skogarderob. Ett par terrängskor är ett måste framöver. Vi såg skillnaden på Fredrika och Maria som hade terrängskor på fötterna mot oss övriga som hade det betydligt halkigare i leran. (När jag kom hem hade nya Runners World kommit, med TrailSpecial som ett inslag... ser det som ett tecken, terrängskor ska bara inhandlas.). Självklart måste jag också köpa sådana här coola Gatiers!

Innan hemfärd på söndagen så hanns det med ett rejält backpass. Första kvalitetspasset jag kört på länge. Vi körde backpasset i barnbacken i Tegefjäll.... men det var minsann ingen barnlek. tufft tufft tufft var det.

Måste bara tacka alla goa härliga tjejer för en fantastisk helg uppe i norr och tack Sara för att vi fick möjligheten!! En upplevelse jag kommer att leva många veckor på.

Alla bilder utom den första, fotade av Sara.

V38 blev ju en riktig mängdvecka

En riktig mängdvecka, fyra bra pass och över 68 km löpning. Tyvärr blev det bara ett klätterpass den här veckan. Kanske var rätt bra egentligen då det blev tre klätterpass förra veckan och jag var lite sliten i fingrarna.

Måndag	Klättring	Genomfört, klättrade på Karbin med Catarina.
Tisdag	IF Linnéa, ultraträning	Genomfört. Långpass med IF Linnéa, Till trekantssjön och sex varv runt den.
Onsdag	Klättring	Ej genomfört, blev en vilodag.
Torsdag	IF Linnea löpning	Genomfört men ej med Linnéa, Sprang en runda (1 mil) tog mig sen upp på Hammarbybacken där Roberts backtävling gick av stapeln.
Fredag	Vila	Vila genomförd :-)
Lördag	Löpning	Kortare pass på slingor i Hällasskogen sköna kilometrar!
Söndag	Klättring	Ingen klättring utan långpass. Försökte runda alla Stockholms öar men orkade inte riktigt runt alla. Nästa gång...

Ö-luff har fått en ny innebörd

Idag var tanken att jag, Jossan, Linda och eventuellt Fredrika skulle ut på ett långpass. Planen var att vi skulle träffas vid slussen och ta oss ut mot Bromma och vidare ut till Drottningholm. Nu fick de tyvärr förhinder, sjukdom och annat elände så att jag gav mig ut på egen hand.Jag hittar lite dåligt ute i Bromma så jag ändrade planen helt och bestämde mig för att i stället runda så många öar som jag bara mäktade med. Jag lyckades nästan runda varenda ö i Stockholm förutom Långholmen och Reimersholme, jag var då så trött och hade ont i benen så då tog jag helt enkelt buss 4 till Gullmarsplan.
Första ön efter Södermalm (som jag tyvärr inte har några bilder från) är Skeppsholmen där Stockholms coolaste vandrarhem Af Chapman ligger.	Men titta där... ett kastell, men då måste jag ju befinna mig på Kastellholmen.
Första stoppet vid runt 1 mil. Sitter på en bänk i allén på Strandvägen. Än så länge känns det fantastiskt i kropp och själ. Bara njutning!!	Har nu kommit ut på Djurgården och springer här efter Djurgårdskanalen, oerhört vackert. Det är också en bit av tjejmilen sträckningen. Här syster ska vi springa nästa år.
Längst ut på Djurgården så ligger Blockhusudden och där finns ett litet trevligt café. Min plan var att luncha här men de hade stängt så det var bara att kuta vidare till...	...det här fiket, nu vid 2-mils passeringen, vilket visade sig vara svindyrt. En macka och en kopp kaffe 93 spänn... här gällde det att njuta av varje tugga o klunk.
Between islands.. hittar man Operahuset, predis mitt emot operahuset ligger slottet, däremellan är strömmen och där...	... låg den här krabaten och solade sig. Det är faktiskt en säl som har förirrat sig ända in i Stockholm ström. Trevligt!!!
Nästa ö, eller holme att runda är Kungsholmen, precis där man springer över till ön står vårt vackra stadshus.	På Kungholmen finns Rålambshovsparken, jättestora gräsmattor där aktiviteter som picnic, brännboll och liknande är vanliga.
Efter rålis började kroppen protestera allt mer högljutt, jag började få rejält ont i benen, orken och flåset var det inga problem med men ajaj. En mjukglass vid stadshuset var ett måste. Shit va gott det var.	Efter Kungsholmen så sprang jag tillbaka över Gamla stan, rundade Riddarholmen och tillbaka till söder. Sprang Södermälarstrand mot Hornstull. Tanken var att jag skulle ut och runda långholmen och Reimers holme för att fullborda ö-turen, men kroppen bara vägrade. Tog buss 4 hem och får återkomma till den här trevliga turen igen.

Så här blev dagens pass i siffror
Total distans:	33.5 km
Total tid ute:	5 timmar och 30 minuter
Effektiv löptid:	4 timmar och 18 minuter
Tempo:	7.43 min/km
Puls medel/max:	131/163

Lågpulspass med IF Linnéa

Idag var det ultraträning med IF Linnéa, och ett sånt pass kan man ju bara inte motstå. Fredrika hade planerat att vi skulle springa från zinken till trekantssjön och sedan springa varv där. Det var ett perfekt upplagt pass då alla kan springa exakt så mycket som han eller hon mäktar med eller har lust med och kan sedan avbryta precis när som helst.

Min plan var att springa långt ikväll, helst runt två mil. Planen ändrade sig sedan både till att nästa vända och springa hem igen efter bara några km till att slutligen stanna vid härliga 17 km. Fick under en period kraftig smärta i vänster vad, men det gav med sig helt efter lite stretch och massage.

Annika, Fredrika, Ingrid, Helena och jag(fotar)
En liten tapper skara som var kvar to the bitter end.

Kvällen var helt fantastisk, vindstilla, ljummen och stjärnklar och med världens bästa sällskap att springa med.

Så blev vecka 37

En härlig vecka blev det, då det verkligen har känts att det har vänt. Nu ser jag mycket fram mot nästa vecka och en ännu bättre känsla.

Måndag	Klättring	Klättrade på Karbin med Ulf, mängdade massor, blev nog en drygt 15 repor.
Tisdag	IF Linnéa, löpskolning med Markus Stålbom	Mycket givande löpteknikträning. Ska försöka få in tekniken i min löpning. Intressant!!!
Onsdag	Klättring	Klättrade på Karbin med Catarina, körde lite hårdare idag, det kändes riktigt bra. Var på och nosade på ett par 6a.
Torsdag	IF Linnea löpning	Körde ett kortare testpass för att testa POSE-tekniken, var väldigt jobbigt men det kändes som om jag fick upp farten en del.
Fredag	Vila	Vila genomförd :-)
Lördag	Löpning	Genomfört, körde ett långpass i lågpulstempo. Passet kändes fantastiskt härligt, jag flög fram, 19km, nästan utan puls :-).
Söndag	Klättring	Heldagsklättring i Häggsta. Gick lite andreman, testade på någon 6:a, och lite femmor, kändes som om jag hade en riktigt bra teknik idag.

Myspass runt Kungsholmen

Problemet med att springa Kungsholmen runt är att det är fem - sex kilometer bara dit plus sräckan runt ön, jag hade tänkt mig ett pass runt kanske 14-15 km. Men jag löste det med att packa ner busskortet i vätskebältet och gav mig iväg.

Det kändes bra direkt, hade ett skönt flyt, vädret var fantastiskt och jag var så superladdad på att ge mig ut och springa. Jag sprang ner mot skanstull och tog sedan strandpromenadet bort mot Hornstull. Inga backar var jobbiga. (jag vet... den sräckan är platt, men jag lovar, jag har märkt varenda litet uppförslut där tidigare så jag vet att de finns). Fortsatte sedan bort förbi Reimersholme, under Västerbron för att sedan komma upp på bron samma väg som Marathon går. Och jag joggade på uppför den lilla första knixen, vidare upp på Västerbron, över Västerbron... fortfarande joggande och med en puls som inte gick över 155. Med en känsla i kroppen som var helt fantastisk. Kroppen var så lätt, benen bara tuggade på, mjölksyran såg jag inte röken av och Västerbron kändes lätt.

Fortsatte sedan runt Kungsholmen motsols, samma sträckning som Stockholms halvmarathon har, Lindhagensplan, vänster upp för backen efter bensinmacken i rondellen och vidare för att Passera Västerbron ännu en gång. Den här gången hade jag sprungit 14 km när jag forserade bron med samma sköna känsla som första gången. Först efter 16 km började jag känna av kroppen, men bara det vanliga lite onda benen, ingenting som har med ork att göra utan bara ovanan att springa långt. Vid 19km tyckte jag att jag hade utfört ett alldeles utomordentligt dagsverke och saktade ner och tog en promenad den sista en och en halv kilometern hem. Jag hade inte en gång en tanke på att ta till busskortet för att förkorta sträckan.

Lyckan är verkligen total efter den här sköna upplevelsen, det var ett riktigt myspass idag :-).

19 km

138 snittpuls

6.48 min/km

Huj vad veckan går fort

Den här veckan har det varit fullt upp. Inte nog med att jag har försökt att få in både klättring och löpning efter jobbet, jag har också påbörjat mitt nya mat-liv. Att matlagning ska vara en naturlig del av livet, har väl inte riktigt funkat så bra ännu men jag jobbar minsann på det. Det är lite svårt att hinna med bara, den här veckan så har jag ätit middag runt klockan nio på kvällarna och till och med ännu senare än det. Det tar sin lilla tid att hacka grönsaker som ju ska finnas i mängd till varje måltid. Sen så måste jag erkänna att det där med att hitta på vad jag ska äta inte är så lätt alla gånger. Det här veckan har det blivit lax med potatis en dag, blodpudding en dag, köttfärssås med pasta en dag och två dagar med kyckling. Det är ungefär det som jag alltid lever på, roligare än så blir det tyvärr inte.

Klättring i veckan
Måndag och onsdag den här veckan var jag på Karbin och klättrade. Vad där med Ulf i måndags och med Catarina i onsdags. Det börjar kännas riktigt bra, jag har fortfarande väldig dålig styrka i fingrarna så jag vågar mig inte på att köra för många leder med små krimpiga grepp. Däremot har jag börjat ge mig på leder i lättare 6-registret nu, det är ett klart framsteg.

POSE-metoden
Min löpning tog ett spännande steg framåt den här veckan i och med träningen vi hade på Zinken i tisdags. Markus Stålbom var där och hade föreläsning/träning med oss och lärde ut en teknik som kallas för POSE-metoden. Det är en löpteknik som säjs förebygga och förhindra skador och som också gör att man bli snabbare och löper mer ekonomiskt. Låter ju som en dröm!! Men faktum är att jag tycker det känns rätt bra när jag väl får in teniken. Det jag främst känner är att det går mycket snabbare, sen att jag samtidigt blir mycket tröttare kan ju faktiskt bero på att metoden också förespråkar en mycket högre frekvens än man normalt har. Nu är inte jag någon fena på den här metoden efter att ha haft en och en halv timmes träningspass med honom tillsammans med ca 50 stycken övriga Linnéaner. Så jag länkar helt enkelt till sidor som faktiskt beskriver det här väldigt bra. Fredrika har ett mycket bra inlägg om detta här finns även en artikel om Magnus Stålbom och tekniken i aftonbladet.

Kosttillskott och vitaminer

Det är flera saker som har gjort att jag har börjat fundera mer och mer på det här med vitaminer, mineraler och kosttillskott, bör man eller bör man inte, räcker det med att man äter alldaglig kost eller behöver man som hårt tränande kvinna extra tillskott.

För det första så har jag ju bevisligen inte fått i mig tillräckligt då jag faktiskt har fått anemi, förmodligen på grund att jag har ökat på min träning och fortsatt äta ungefär samma som tidigare, med den skillnaden att portionerna är större.

Det andra som fick mig att ytterligare fundera kring det här var när vi igår kväll var bjudna till funrun för en mingelkväll med jättegod mat och massor med snack om löpning. Bland annat då så visade Maria några tabletter som hon käkade regelbundet varvid Fredrika sa att även hon käkade dem. Det fick mig att börja fundera. Jag vet inte riktigt vad jag bör äta och varför. Så nu vill jag ha råd av er alla löpare.

Vad äter ni för kosttillskott och vitaminer och varför?

Jag kan börja:

• Duroferon 100mg, en varje morgon för min blodbrist.
• Pikasol forte, för att smörja leder och se till att få i mig tillräckligt med det viktiga omega3

Jag älskar backar!!!

Jag har under en så lång tid nu känt mig trött, orkeslös, matt, snudd på deppig och alltid trött. Jag har sovit upp till elva timmar vissa nätter och ändå vaknat på morgonen helt slut. När jag berättat för folk om hur jag har känt mig så har vissa faktiskt sagt att det låter lite som utbrändhet. Då känns det rätt skönt att det faktiskt bara är lite järnbrist, som ju enkelt går att medicinera bort.

Jag har nu käkat järntabletter i tolv dagar, och jag kunde inte för mitt liv ana vilket stor skillnad det har gjort i mitt liv. Jag har verkligen fått tillbaka glädjen, jag vaknar på morgonen efter sju-åtta timmars sömn, av mig själv och är pigg. Det är helt underbart!! Nu först så inser jag hur sjukt trött jag var, nu känns det inte längre jobbigt att ge mig ut och springa, att åka till jobbet, att laga mat, att gå till affären. Det är pice of a cake!!!

Att jag inte är helt återställd märker jag dock då jag försöker mig på att springa lite fortare, som igår när jag sprang Bellmansstafetten och försökte kuta på lite, det höll i två kilometer sen var jag tvungen att börja gå.

Att jag är på väg märker jag dock på allt ovan jag beskrev, samt på att jag faktiskt orkar genomföra löppass i lågpulszon och att det verkligen känns som myspass!! Idag sprang jag runt södermalm, då jag sprungit tolv kilometer så återstod bara drygt en kilometer uppförsbacke! Jag sprang hela backen upp med ett leende på läpparna och en euforisk känsla i hela kroppen. Jag flög upp sakta men säkert, det ena steget efter det andra, jag ökade till och med upp till femminuterstempo när jag skulle passera över vägen och det bekom mig inte.

Jag kom hem alldeles pirrig och lycklig!!!

Det tränande kontoret...

Idag var det dags igen för Precio att visa färgen. Det gjorde vi och fick med beröm godkänt. Vi var åtta stycken som utgjorde två lag i Bellmanstafetten och efter nästan två och en halvtimme så hade alla gjort sitt och tagit oss i mål. Men det är bara en liten del av vad alla gör.

Jag jobbar på ett IT-företag och på mitt kontor, stockholmskontoret, så är vi 31 konsulter. Man skulle kunna tro att konsulter som jobbar väldigt mycket inte skulle ha tid att engagera sig i fritidsintressen och träning, men det här kontoret har verkligen visat den totala motsatsen.

Är inte det här imponerande så säg?

• Vi var sju stycken som sprang midnattsloppet
• Vi var som jag skrev ovan åtta stycken som sprang Bellmansstafetten
• Tre stycken ska springa Lidingöloppet 15 km
• Sex stycken ska springa Lidingöloppet 30 km
• Fyra stycken (tror jag det var) körde vasaloppet
• Ett par stycken simmade vansbrosimmet
• 15 stycken springer mer eller mindre regelbundet
• 6-8 stycken spelar basket nästan varje vecka tillsammans
• ungefär lika många spelar innebandy
• minst två stycken spelar tennis regelbundet
• två stycken klättrar regelbundet
• en tränar någon form av väldigt tuff kampsport (kommer inte ihåg vad det heter men det är poliser som tränar det)
• två stycken kör enduro
• plus förstås några golfare

Ovanstående är dock bara sådant som jag är säker på sker.

Svårslaget eller hur!!

Testpass

Idag så var jag och Garmin kompisar, han visade en massa intressanta data när jag var ute på en kortare runda. När vi kom hem så överfördes passet till Garmin Connect utan att jag ens behövde vidröra datorn.. magic!!!

Jag körde ett pass idag som jag kommer att återkomma till minst en gång i veckan, jag ska då köra exakt samma runda och försöka hålla mig runt 140 i snittpuls och så hoppas jag att passet kommer att gå snabbare och snabbare. Det är så det borde bli om kroppen svarar som jag förväntar mig. Det var aningen tyngre att springa idag än igår, hade inte riktigt samma flow när jag sprang, fast förmodligen beror det på att jag faktiskt sprang 13 km igår. Kände lite mjölksyra i benen i ett ar backar men det gick över väldigt fort. Jag ser det helt enkelt som att min utveckling nu kommer att gå som två steg framåt och ett steg bakåt. Idag var det ett steg bakåt jämförelse med igår, men det känns helt i sin ordning.

Är det så här det ska va?

Idag kom äntligen min nya träningskompis, en Garmin Forerunner 310xt, en ny trogen följeslagare. Oj vad vi ska springa vi två. Jag tog med den ut på en premiärrunda redan idag. Jag drog iväg hemifrån ner mot Skanstull och sen Södermalm runt. Det blev 13 km tror jag... För nu var det ju så att klockan inte riktigt hade vaknat ännu, så när jag väl kom hem och skulle tanka över passet så var det enbart tiden som hade blivit lagrad. Puls, tempo och gps data fanns inte att hitta någonstans. Efter en uppgradering av mjukvaran och en ny test, en kort promenad typ utanför huset så kom den till liv och jag fick information om allt när jag sen överförde passet. Nu ser jag fram mot nästa pass, blir nog ett redan imorgon.

Nog om klockan, jag måste även nämna känslan när jag sprang, det var så fantastiskt skönt. Benen bara gick helt av sig själva, jag hade tänkt att jag skulle hålla mig till att köra ett lågpulspass, dvs under 140b/m, men det var så jäkla skönt att kunna jogga uppför alla småbackar som tidigare har varit oöverstigliga hinder. Idag blev jag inte ens riktigt andfådd, en på sista tiden rätt ovanlig känsla, jag kan inte komma ihåg sist som jag sprang uppför en backe utan att flåsa och få mjölksyra i benen. Inte ens när jag nästan var hemma, och jag alltså hade sprungit nästan 12 km och kommer till en lite brantare backe, behövde jag slå ner på tempot, jag joggade glatt uppför även den. Nu sitter jag här, klockan är kvart över tolv och jag är inte speciellt trött.

Är det så här det ska vara :)?!?

Besök hos Skogen

Idag var jag hos Christer för att diskutera hur jag ska lägga upp min träning framöver. Jag var ju där och gjorde laktattest för några veckor sedan och mina värden var så pass skumma så vi bestämde då för att avvakta med att göra något program till dess att jag hade fått svar på mina prover.

Nu vet jag ju att jag har blodbrist och låga järndepåer, och med vetskapen om det så bestämde vi att:

• Inga kvalitetspass i september. Detta på grund av två anledningar. För det första så är det motivationssänkande att köra kvalitetspass på kvalitetspass som inte känns bra och för det andra så ger det inte något. Kroppen klarar idag inte att tillgodogöra sig tuff träning.
• Inte köra några riktigt långa pass i september, även dessa pass sliter mer än de gör gott i dagsläget.
• Köra 2-4 pass i veckan.
• Ett pass ska vara i form av ett testpass. Här ska jag köra samma runda varje vecka på en puls runt 140, så får jag se om jag kan köra lite snabbare med tiden, det borde bli så.
• Övriga pass ska även de vara lugna och kanske runt timmen långa, mao inga tretimmarspass i september.
• Stockholm halvmarathon och Lidingöloppet är inställda.

Så nu i september så kommer det att bli mycket mysjogg för att sedan planera in lite mer kvalitetsträning från och med oktober, träning med siktet inställt mot ultralopp i vår.

Jag har ett fantastiskt spännande år att se fram emot!

Pers på Djurgården

Söndag den 30 augusti, 26 000 tjejer, flickor, tanter, kärringar, ett stort grönt gärde, perfekt temperatur, stämningen på top, gratis bananer och 60 massörer från axelssons var redo.

Idag var det dags, att persa!!! Och minsann, gjorde jag inte det med besked också. Borde känna mig nöjd, men av någon anledning så infinner sig en missnöjsamhet i kroppen.

Tog beslutet att cykla dit för att få en lagom skön uppvärmning, med förra helgen då jag skulle springa 4.4 km och knappt orkade med 10 minuters uppvärmning, i färskt minne, så kändes det här som ett bra beslut. Det gjorde ju också att jag slapp trängas med en massa andra människor och riskera svinflunsa... vill jag ju inte ha. Cyklade hemifrån i god tid och fick en riktigt skön cykeltur genom ett soligt Stockholm, kunde verkligen inte börja bättre.

Jag hade stämt träff med Marie och med folk från Linnéa vid bokstaven L (såklart). Träffade flera glada tjejer från Linnéa som var taggade för en dag på gärdet. Marie hade en lite sämre start på sin dag då hon först hade bränt gröten och sen hade SL fräckheten att ställa in två tåg från Stuvsta. Halv tolv dök hon upp och var så där lagom taggad för uppgiften.

Jag Marie, Linda, Jossan och Marie från TSM startade tillsammans för att vi troligtvis skulle hålla ungefär samma tempo. Jag och Marie sprang tillsammans de första 4-5 km medan vi tappade bort de övriga, såg i och för sig både Linda och Jossan vid ett par tillfällen senare i loppet. Vid 5km var jag väldigt slut, då bestämde sig Marie för att kuta på, hon hade ett skönt flyt i kroppen och ville dra på lite. Den sista halva milen var mest en kamp för att ta mig i mål, fick gå uppför nästa alla backar men försökte i gengäld att dra på lite i nerförsluten. När det var två km kvar så hade jag "restless leg" i typ hela kroppen och sockerdricka i hjärnan, det var i alla fall så det kändes.

Jag sprang i mål på 1.08.13, med god marginal för pers, tidigare har jag bara sprungit på 1.04.55... man kan persa på olika sätt.

Min helgalna plan... 8 mil i april

Nu så börjar det ordna upp sig. I två dagar i rad har jag nu varit ute och joggat och det har känts riktigt bra. Börjar nästan tro att jag är frisk. Jag pratade igår med min läkare och han berättade att alla prover såg bra ut och att det enda som inte var bra var blodvärdet och järnhalten. Det ena påverkar tydligen det andra. Blodvärdet var dock bättre än det jag tog för några veckor sedan, då var det 94. I fredags då jag tog ett nytt prov hade det ökat till 102. Ökningen kan ju bero delvis på att jag käkat massor med blodpudding och dels på att jag har minskat träningsdosen de här veckorna eller en kombination. Jag frågade läkaren hur det förhöll sig med träning och han såg inga som helst hinder för mig att träna.

Jag inser ju att det är jag och bara jag som har kört mig själv i botten genom att inte förstå och veta vad min kropp behöver i fråga om mat, mineraler och vitaminter. Så nu har jag en plan, för jag vill ju springa, och jag vill springa mycket och jag vill springa långt. Om det ska gå, vilket jag är helt övertygad om att det ska, så måste jag för det första se till att få upp mina värden.

Igår hämtade jag ut mina piller och tog det första järnpillret. Det innehåller 100mg järn, ett vanligt piller typ "en om dagen" innehåller bara runt 7.5-10 mg så de här är "snäppet" starkare. Jag kommer också att börja käka omega3 igen. Det är de lätta bitarna, den svåraste biten i det här är att se till att få ordning på intaget av kosten. Jag kommer verkligen försöka ta reda på vad och hur jag ska äta, jag verkar ju inte vara så bra på det. Jag får väl helt enkelt sätta mig i "skolbänken" och lära mig att ÄLSKA att laga mat, det är verkligen en utmaning. Jag tror att nyckeln till det hela är planering. Veckoplanera vad jag ska äta och sedan se till att råvarorna finns hemma i kyl och skafferi.

På måndag ska jag till Skogen för att vi ska sätta oss ner och diskutera mina framtida löpplaner. Mitt stora och mest prioriterade mål just nu är att se till att kroppen ska bli så pass stark och uthållig så att den tar mig runt 8 mil terränglöpning i april.

TEC here I come!!!

Vasastafetten

Åhh vad det var roligt med Vasastafetten!!! Vi var ett härligt gäng som åkte upp till Mora för att avverka 9 mil i fädrenes spår.

Det var ett gäng "halvtrasiga" människor som på fredagen tog sig upp till Mora för att genomföra Vasastafetten. Någon var otränad, en annan förkyld, en tredje skadad men alla var vid gott mod och med humöret på topp. 9 mils löpning uppdelat på 10 sträckor. Måste verkligen berömma alla med avseende på självkännedom. Det vittnade resultatet om där vi bara låg 6 minter från det tippade resultatet. Var och en hade fått säga ungefär hur snabbt de trodde att de skulle genomföra sin distans på och så la vi ihop tiderna och kom fram till att vi skulle nå en sluttid på 7 timmar och 24 minuter. Vi kom i mål på 7 timmar och18 minuter så det var riktigt bra tippat.

Placeringsmässigt så tog vi oss i mål som 31:a lag av 180 startande, det tycker jag var ett alldeles stålande resultat. Jag tror att vi alla var rikigt nöjda med det resultatet. Det var en lite speciellt tävlingsform då det krävdes en hel del logistik för att få ihop det hela, att få rätt man på rätt plats vid rätt tid för växling. Vi hade tre bilar till förfogande plus bussarna som gick redan 5.45 på morgonen från Mora till starten i Sälen. De stackare som var tvungna att gå upp i ottan för att hinna till de tidiga starterna var Jonas som hade första sträckan och Ken som hade andra sträcken och Björn som skjutsade dem till bussarna.

Sträcka nr 3 var min, och för att hinna dit så åkte vi från boende klockan 07.45. Det var jag Ana och Darren som åkte i den här första bilen. Jag skjusade Darren först till hans start och sedan Ana, därefter körde jag vidare till Mångsbodarna där jag skulle få stafettpinnen av Ken. Väl på plats så hade jag lite telefonkontakt med Björn och även Jonas som ringde och berättade att han hade sprungit 15 minuter snabbare änn hans tippade tid vilket var viktigt för min del att veta eftersom jag då behövde börja värma upp en kvart tidigare än beräknat.

Jag började värma upp lite men insåg rätt snart att det bara tröttade ut mig, så det blev bara drygt tio minuters uppvärmning, normalt sett hade jag nog behövt närmare 2km för att vara lagom varm till start. Systemet vid växling var som så att de hade folk ute på banan någon km innan varje växling och där förmedlade de startnumren som passerade, till växlingsplatsen som skrev upp dem på en lapp så att man visste att den man skulle växla med var på väg in. Lite drygt en kvart innan beräknad tid kom en mycket lerig Ken inspringande mot växlingen, det hade varit en riktig blöt och lerig sträcka han sprungit. När han kom in och stämplade med växlingspinnen så lämnade jag över de överdragskläder som jag hade för mycket, plus min mobiltelefon och bilnyckeln till honom sen var det bara att kuta på.

Redan efter någon dryg km så insåg jag att det skulle bli riktigt tunga metrar som jag skulle springa trots att det lutade nerför hela vägen. Första biten var i tjockt gräs med massor med vatten i så det var riktigt tungsprunget, bitar av sträckan där var det också smala spångar som man kunde springa på för att slippa det värsta klafset, nackdelen med det var att det var nästan omöjligt att passera varandra. Efter den första km riktigt tung löpning så övergick sträckan till att vara mer motionsspår aktigt med spån/bark, men även där var det riktigt blött så det var också tungt. Sista biten in mot växling så var det en smal skogsstig med rötter och stenar. Jag var riktigt trött under löpningen och var flera gånger tvungen att släppa på tempot för att gå och ta igen mig, mjölksyran sprutade och hjärtat slog frivolter. In mot växlingen så stod Ken och hejade och sprang med en bit, det kändes jätteskönt att få lite pepp in sista biten då jag växlade med Ana.

Därefter tog jag och Ken bilen och hämtade upp Ana och sen var det klart för vår del. De andra två bilarna skötte logistiken på liknande sätt som vi hade gjort med att först lämna ut löparna på rätt växlingsstation och därefter åka upp och hämta upp varandra vartefter de var klara.

Hela tiden hade vi tät telefonkontakt med varandra för att få uppdateringar om hur det gick för alla och det verkade gå utmärkt, alla kämpade verkligen och jobbade för att göra sitt allra bästa och humöret var högt på alla. Vädret var perfekt att sringa i, sol och moln om vartannat och runt 20 grader som mest på dagen, lite varmare i solen.
Resultat:

NAMN	TID	Sträckplacering	LAGTID	Lagplacering
Jonas Sjöbom	45:26	83	45:26	83
Ken Hakata	1:07:51	46	1:53:17	53
Carina Borén	25:50	129	2:19:07	63
Ana Lagos	36:07	67	2:55:14	53
Darren Stephenson	54:22	25	3:49:36	40
Magnus Bergqvist	1:07:58	40	4:57:34	37
Mailin Thomasdotter	26:33	76	5:24:07	39
Björn Elfvin	24:54	58	5:49:01	37
Holger Von Fircks	48:13	45	6:37:14	35
Fredrik Bäck	40:50	22	7:18:04	31

På kvällen firade vi med att åka till Gagnef för en fantastiskt lyckad kräftskiva, kunde inte bli bättre, helt enkelt en toppenhelg.

Målfoto, visst är det ett härligt gäng. Gänget är från vänster: Jonas Sjöblom, Ken Hakata, Ana Lagos, jag, Darren Stephenson, Magnus Bergqvist, Malin Thomasdotter, Björn Elfin, Holger von Fircks och Fredrik Bäck!!!

Mera bilder

Lite mindre sol

- Varför är mina pulsvärden så höga?
- Varför får jag så mycket mjölksyra?
- Varför är jag så jäkla trött?

Det är frågor som jag har ställt mig sista tiden. Nu börjar det klarna lite grann, jag har fått lite mer information om varför det är så här.

För några veckor sedan var jag hos läkaren, jag var rätt säker på att jag har någon form av ansträngningsastma då jag blir så jäkla trött vid träning och drar på mig mjölksyra för nästan ingenting. Läkaren trodde inte att det var något fel med mig utan att jag helt enkelt var överambitiös, ville mer än min kropp kunde ge och att jag kanske skulle skynda lite långsammare. Men oavsett vad han trodde så tog han tag i det hela och skickade ner mig till labbet för att ta en massa prover, plus att jag skickades på lungröntgen, jag fick också en tid för spirometri.

Idag var det dags för mitt spirometritest, men redan igår så ringde läkaren till mig för att han hade tittat på mina prover som jag tog då för ett par tre veckor sedan. Han såg då att jag hade lite för lågt blodvärde, eller rättare sagt väldigt lågt blodvärde. Kvinnor ska ligga mellan 120 och 150 i HB, värden under 115 räknas som anemi, dvs blodbrist. Mitt värde låg på 95, dvs på tok för lågt. Det förklarar faktiskt alla mina problem, att jag är trött, att jag får mjölksyra, att jag inte orkar med träningen riktigt och det förklarar även de märkliga laktatvärdena från förra veckan.

Så nu är apparaten igång, att försöka ta reda på VARFÖR jag har så lågt blodvärde. Så idag har jag varit på spirometri testen, hon tog även EKG och så ska jag imorgon iväg till lab och ta en massa nya prover, lämna blod och avföringsprover. Sedan ska jag få en remiss till en kirurg, fast jag vet inte riktigt vad jag ska göra där ännu... Det visar sig nog.

Nu vet jag inte riktigt hur jag ska göra om jag ska träna eller om jag ska vila. Jag har försökt att söka på nätet för att få lite tips på hur man ska göra. Den ena säger att man visst kan träna om man orkar, medans nästa råd är att man bör undvika träning då kroppen kan slitas rätt hårt av den. Hjärtat måste ju picka på som bara den för att försöka att pumpa ut det blod som musklerna kräver.

Ikväll lägger jag mig på soffan och funderar på hur jag ska göra, och ser fram mot bloddoping känslan när det vänder...

En solig historia

Då jag inte är i världens bästa form så bestämde jag mig i helgen när jag skulle springa midnattsloppet tillsammans med tio kollegor för att ta det lugnt. Jag tippade att jag skulle orka runt milen på runt 1.05, med tanke på formen.

"Då tar jag rygg på dig", sa Jocke som hade som mål att springa under 1.05 vilket var hans tidigare pers. Sagt och gjort, vi startade ihop och sprang tillsammans zickzack mellan alla miljoner människor som också visst skulle springa den här kvällen. Vi kämpade tillsammans hela vägen, tog det lite lugnare i uppförsbackarna och tröck på nedför. Men vi fixade det, Jocke blev jätteglad och det blev jag också, riktigt skoj att kunna hjälpa och peppa en annan människa till bra resultat. Jag körde alla Mias och Staffans knep och pepptalk, som de tidigare kört med mig, när jag sprang med Jocke och det funkade superbra.

Grattis Jocke!!

Laktattest siffror

Nu har jag fått rapporten från Skogen med de korrekta pulsvärdena. Jag tror inte att jag kommenterar nedanstående så mycket mer än att förklara vad kurvorna anger.

Det är två laktattester som jag nu har gjort, den första gjorde jag veckan efter marathon den 6 juni, det är den blå prickade kurvan nedan. Den röda nedan är den test jag gjorde nu i onsdags. Jag sprang i exakt samma tempo under båda testerna, dvs började i tempo 7.30 minuter/km och körde fem intervaller, så den sista var i 5.30 tempo. Vad som är anmärkningsvärt är att som ni ser är min puls i de nedra tempona betydligt högre än vid förra testet.

Jag har ingen aning om vad det beror på, ska nu på tisdag göra en spirometritest på Sofia hemmet och ska därefter tillbaka till läkaren på Sofiahemmet och få en samlad rapport om mina värden. Återkommer med ett inlägg om resultaten.

Intressant laktattest

Var hos skogen igår för att göra ett andra laktattest. Jag kände att det skulle bli oerhört intressant att se hur mina värden har förändrats sedan sist. Jag har ju en känsla av att jag inte har blivit något bättre alls, tycket att träningen nästan alltid är jättetung och att jag inte ens klarar av att hålla någorlunda låg fart ens i lågpulspassen. Jag har också tyckt att jag har haft svårt att hålla nere pulsen, det har jag skrivit om ett antal gånger förut.

Jag fick en del svar, inte något svar på varför det är som det är men en bekräftelse på att min känsla faktiskt inte är helt fel. Jag tycker det var skönt att få en bekräftelse på att det inte bara är jag som är lat och gnällig utan att det faktiskt finns fakta på en förklaring.

Jag har tyvärr inte fått mina dokument ännu från skogen så jag har inga konkreta siffror att ge här, de kommer i ett senare blogginlägg.

Vad han kunde se direkt är att mina laktatvärden inte har förbättrats ett endaste dugg... De ligger kvar på exakt samma nivå som vid förra testet. Christer tyckte att mina värden på de låga tempona borde ha förbättrats en del då jag har kört väldigt mycket lågpulsträning. Nästa sak han kunde konstatera var att min puls var mycket högre vid de låga tempona än förra gången, de låg i de lägre delarna 10 - 20 slag högre än förra gången vilket är anmärkningsvärt. I de högre tempona låg de bara ett par slag över men ändock över.

På tisdag nästa vecka ska jag till Sofia hemmet och göra en spirometri-test och därefter ska jag tillbaka till läkaren och få svar på alla prover som har tagits. Jag kommer också att ta med mig mina siffror från mina två laktattester till honom så att han även kan ta med de i sin analys.

Återkommer med resultat från den här soppan.

Tillbaka

Nu har jag varit frånvarande väldigt länge. Har helt enkelt tagit semester från det mesta förutom träningen, den har hållt i sig någorlunda. Det har tyvärr inte blivit så mycket kvalitet men en hel del långa sköna pass. Nu är det dags att det blir ordning på torpet igen med bloggandet och tränandet.

Igår körde jag ett långpass tillsammans med lite folk från TSM, jag och Marie kämpade tillsammans i de bakre leden och fick ihop hela 23 km i värmen. För varmt var det, helt j-a sjukt varmt. Så nu kommer det att bli två dagars välbehövlig vila.

På onsdag är det spännande värre, då är det dags för nästa laktattest hos Skogen. Då jag har haft en känsla att min form snarare har gått nedåt än uppåt så ska det bli oerhört intressant att se hur mina värden har förändrats. Det skulle ju kunna vara så att den sviktande formen kan bero på att jag har tränat relativt mycket i sommar och att det faktiskt har varit rätt varmt under de allra flesta pass. Jag kan inte riktigt svara på idag hur jag faktiskt fungerar i värmen, kanske att kommande lite svalare vecka kan svara lite på det.

En kort sammanfattning av vecka 31:

Förutom lite core-träning så blev det strax över 6 mils löpning. Planen var att springa över 10 mil men jag fick inte till det. Tappade gnistan i slutet av veckan och tog en extra vilodag istället för tänkte två pass om dagen.

En kort sammanfattning av vecka 32:

Inte alls lika mycket löpträning som förra veckan, fick ihop strax under fyra mil. Det som kan vara värt att nämnas är att jag på torsdagen körde ett fartlekspass som var lite kul. Jag körde helt på känsla och sprang i fartdelarna i 4-4.30 tempo vilket är ruskigt snabbt i min värld. Det kändes ganska bra att sträcka ut ordentligt. Jag var också en heldag ute i Grönbrink och klättrade, det var helt underbart. Det får absolut lov att bli lite mer klättring nu framöver.