Årskrönika 2010

Det här året är det då jag verkligen började springa långt, riktigt långt. Med över 200 sprungna mil och pers på Stockholm marathon och inte mindre än tre tävlingar på ultradistanser så tog jag verkligen ett rejält kliv framåt i min löparkarriär. På tre år så gick jag från att springa min första mil till att springa åtta, det är vad jag kallar ett jättekliv.

Januari
Januari var den månaden som jag inspirerad av Fredrika hittade Shaun T och Insanity. Galen intensiv och fantastisk rolig träning. Nio veckors tuff träning med den mannen och jag skulle vara i mitt livs form. Jag hittade även skidåkningen, köpte längdskidor och gav mig ut på långa sköna skidpass, den perfekta alternativträningen till löpningen. Dessutom anmälde jag mig till Swiss Alpine, sprang i rodelbana och gick i skidskola. En härligt start på 2010!

Februari
Ännu en kall månad med mycket spring i modd och snö. Många tunga pass, men också många härliga, snabba, långsamma, korta och långa pass. Köpte mig ett par aquasocks för att testa lite barfota löpning, härligt busig känsla!! Sprang toksnabba tusingar nere vid norra Hammarbyhamnen, intog Kungsholmen med ett gäng härliga galningar, lyssnade på Rune Larsson på en inspirations kväll inför Lidingö Ultra och avslutade månaden med att ge mig iväg på årets första löparrelaterade resa, den här gången till Portugal.

Mars
Den klassiska femmilen är ju välkänt. Och om man är ultralöpare så vet man att det har inget med skidor att göra utan om löpning i Portugal. Förutom den klassikern så blev det också bergspasset med förlängning. Först 14 km i kuperad helt underbar terräng sen hem 29 km till fots. Njutning hela vägen!! Sen blev jag superförkyld så 6-timmars i Skövde blev det inget av med. Körde en egen sextimmars på hemmaplan och mitt hittills längsta långpass på egen hand med vårkänning (bilden).

April
Ett fantastiskt träningsläger i Budapest med kompisar från IF Linnéa, april kunde inte börja på ett bättre sätt!. Resten av april gick åt till att tänka och planera inför TEC, genomföra det och sedan njuta av att jag fixade det. En så fantastiskt skön känsla. När jag väl kom i mål så hade jag svårt för att finna ro och åka hem, dröjde mig kvar och njöt av stunden, applåderade in Jonas Buud i mål och bara gick runt alldeles salig och rusig.

Maj
Maj månad bjöd på två riktiga höjdpunkter. Den ena hade jag inte riktigt räknat med skulle kännas så bra, den andra hade jag räknat med skulle bli helt fantastiskt och verkligheten visade sig överträffa dikten sjufalt. Första var Lidingö Ultra som jag skulle ta som ett långpass men fick mer och mer spring i benen ju längre in i loppet jag kom och slutade med över en timma snabbare än beräknat. Den andra var nere på Österlen dit Fredrika hade bjudit gänget som året innan var uppe i Åre och sprang. Jag är kär i Österlen och den resan kommer jag att ha i minnet för lång tid framöver!!

Juni
Även juni bjöd på ett par riktiga guldklimpar. Första är förstås att jag sprang Stockholm Marathon, jag gav allt, det var all in som gällde från start och det höll nästan hela vägen. Satte personligt rekord från förra året med över 35 minuter. Det kan man bara inte vara missnöjd med. Sen fick hon ju sin prins också, den 19 juni. Finns det ett bättre sätt att fira det på än att fly stan och ge sig ut i skärgården och springa ett härligt pass på blå leden. Nä precis, så det var vad vi gjorde denna fantastiska junidag.

Juli
Hela Juli var uppfyllt av Swiss Alpine. Först var vi iväg på ett helt fantastiskt höghöjdsläger i Schweiz i början av juli. Sprang fantastiska pass i bergen och umgicks med likasinnade. Två veckor senare var det dags för det riktiga provet, den ultimata utmaningen. Under veckan visade alperna verkligen att sol och värme inte var att förlita sig till där nere i juli. Det var kallt och på topparna snöade det ymnigt i veckan. MEN lagom till lördagen och tävlingsdagen så blev vädret helt fantastiskt. Hela juli är ett minne för livet! Fast vänta själva loppet var ju i augusti…

Augusti
Min stora feta utmaning!! Swiss Alpine, kan inte nog få nog av tankarna kring det. Det var lika fantastiskt och roligt som det var jobbigt och slitigt. Fast det gör ju bara prestationen än större. Väl hemkommen från Schweiz kände jag mig oövervinnerlig, sprang backar som en gud och kände mig snabb som blixten. Men sturskheten gick tyvärr ur mig under senare delen av augusti då skadorna började komma på rad. Ont ont ont. Läkare, röntgen diagnoser.

September
Hela september gick, jag tränade nästan inte, hade ont i min fot och ont i själen och hade även lyckats dra på mig ett löparknä. Bloggade inte. Inte springa mer… Artros, “när du inte står ut med smärtan längre så får du komma tillbaka så stelopererar vi” sa läkaren. September var inte någon rolig månad. Skickade tusen kompletterande frågor till läkaren och fick en tid då jag kunde komma tillbaka och ställa alla dessa frågor. Fick svar och tog beslutet att jag kör på.

Oktober
Beslutet jag tog att jag kör på kändes oerhört skönt. Hittade P90X träningen, superkul träning för hela kroppen, oerhört varierande, precis vad jag behövde. Jag trappade upp löpningen efter ett program som jag fick av Rubin efter att ha varit hos honom och fått diagnosen löparknä. Var i Östersund och körde Frösö 6-timmars, inte alls i linje med nämnda program men det gick bra. Det var fantastiskt roligt att vara med när två supergoa tjejer satte det ena rekordet efter det andra. I slutet av månaden körde även träningen inför nästa års Stockholm Marathon igång, närmare 800 löpare är i år med i TSM.

November
Höjdpunkten i november var helt klart RBT, Rogers Bergs Tävling i form av ett fullt marathon i Hammarbybacken. Marie anmälde oss så det var bara att ge sig iväg dit och göra det bästa av det. Det blev oerhört kul! 22 varv skulle vi springa plus att vi fick en extra bonusvända uppför. Jag och Marie höll ihop hela vägen och var med varandra i svackor och dalar som vi båda hade men humöret var ändå på topp hela tiden.

December
Månaden då vintern tog oss i ett järngrepp. Massor med snö och väldigt kallt. Insåg att det kommer att bli en lång vinter. Det stora förändringen den här månaden var mitt beslut att börja springa med Running Sweden, ett beslut som jag tror är helt rätt. Den bästa träningen är ju den träning som verkligen blir av och startar träningen tre minuters promenad från jobbet så blir den av.

Jag älskar 2010 av hela mitt hjärta, så många oförglömliga minnen och fantastiska äventyr och lopp. Nu ser jag med spänning fram mot ett 2011 som jag tror blir minst lika spännande.

Måste tacka alla mina läsare som har följt mig och kommenterat på min blogg, ni inspirerar mig och lyfter träningen ytterligare ett steg och med er hjälp har jag hela tiden utmanat mig själv. Jag hoppas att ni fortsätter att följa mig även framöver. Jag hoppas att ni också hittar inspiration och glädje i mina inlägg. TACK!

GOTT NYTT ÅR !